City of Angels
Sitter hemma hos Carro och chillar med en Coffee Bean kaffe och lite Ne-Yo.
Har nyss vart och dumpat mina grejer i nya plejset i Venice. Kommer ha hela lägenheten för mig själv i helgen eftersom Casey ska till O.C och Russel (han som äger lägenheten) ska till Vegas. Sweet.
Det kanske bör tilläggas att jag på ren svenska är så in i helvete glad för att jag äntligen hittat ett ställe jag gillar. Har ju letat ett bra tag nu och stött på både det ena psykot efter det andra. Killen med tandställningen och den weed-stinkande lägenheten stalkar mig fortfarande. Jävla creep.
Jag ska be att få dela med mig av det faktum att jag i vissa stunder bara ville lägga mig ner på Carros heltäckningsmatta och grina några liter tills jag mest liknade en panda (alternativt ta försa bästa jetplan hem till Sundsvall).
Men så påminns jag om varför jag är här. Ta Mo till exempel.
Killen hade ett till ytan sett 'perfekt' liv med en 4-årig son, en karriär som IT-konsult och modelljobb på sidan av. Trots detta var det någonting som fattades. Så han tog sitt pick och pack och flyttade till Los Angeles mot en allt annat än säker framtid. Numera jobbar han som personlig tränare, modell och skådespelare och är lyckligare än någonsin. Bortsett från att han saknar sin nu 6-åriga son.
Vi förstår varandra på så sätt. Det var någonting som saknades förut. Och nu tror jag att jag håller på att återfå det. :]
Men jag saknar mig familj. Det gör jag verkligen. Speciellt dig Maria.
